Jag sitter och skriver omdömen. Jag tänker, att vi lärare måste ju ge våra elever en möjlig chans att nå dit de siktar. Om en elev vill ha MVG måste vi ju ge hen möjligheter att få det.
Utifrån de tankarna föddes nyss en idé hos mig.

De sista tre, fyra veckorna innan slutbetygen ska sättas för niorna tänkte jag ge dem den här chansen. Den som behöver finslipa sitt spel eller sång för att gå från VG till MVG ska få göra det. Den som måste kämpa extra för att få G, ska få veta exakt vad som krävs och få tid att fixa det. Och så vidare.

Jag tycker själv att det här är en enastående idé. Så nu när jag skriver omdömena och skriver vad som kan utvecklas så antecknar jag det för mig själv, och det är detta jag sedan föreslår att eleven ska arbeta med de sista veckorna. Så har jag ju den planeringen klar. Sen finns ju de som redan har G och som är nöjda med det och säkert vill slippa göra mer, men nog ska jag hitta på nåt åt dem också.

Ja, visst är det lite jobb med det. Men det är individuell planering pcj det ska ju vara fint har jag för mig. Och den dagen jag börjar ta genvägar i mitt yrke så är det nog dags att byta. (Säger den ambitiösa, pigga, nyutexade läraren, får se vad hon säger om 10 år?).
 
Marika återgår till omdömena.