Nu har det börjat igen. Omdömesskrivandet. Så därför har jag börjat jobba denna arla timme, men är jag duktig så kan jag sluta redan halv tre idag och det vore ju kul!

Jag gör ett nytt försök med bloggen. En god vän har pimpat bloggen, nu känns den mer som jag. Nu gäller det för mig att lyckas vara mig när jag skriver. Det är inte så lätt, för eftersom jag är lärare så måste jag tänka på vad jag skriver och om vem och hur. LärarMarika och PrivatMarika är i och för sig samma person, men de framhäver lite olika sidor. LärarMarika svär till exempel inte och använder inte skällsord som man inte får. Det gör såklart PrivatMarika. Jag är ju inte mer än människa. PrivatMarika gnäller mer ärligt än LärarMarika gör, och det skulle jag vilja ändra på. Jag skulle vilja skriva på den här bloggen så att den liksom berör någon annan. En lärare kanske, en elev, en lärarstudent. Men då måste den vara ärlig.

LärarMarika kan inte skriva om en speciell unge eller klass varit särskilt jobbig idag, eller kan hon? Ingen förtjänar ju att känna sig utpekad.

Nu ska jag i alla fall säga en sak i ärlighetens namn, och det är att jag hatar att skriva omdömen. Det är så tråkigt, så tråkigt, så tråkigt och jag ska skriva så många, så många, så många. Och just i perioden av omdömesskrivandet när tiden knappt räcker till lektionsplanering och jag får sista-minuten-planera flera gånger i rad, just då är det inte så kul att vara lärare.

Men annars är det skitkul!